Ellens pappa bor i himlen

Utdrag ur min text:
”Anneli vaknar med ett ryck när Jan trycker henne hårt i handen. Han har hög feber och Anneli förstår direkt vad det är frågan om. Hon ringer ett par samtal och efter en liten stund är släkt och familj på plats runt Jans säng i vardagsrummet. Jan dör strax efter klockan ett den 13 april 2005.”

”Ett år efter att Jan gått bort ville Anneli ha en samhörighet med honom. Hon tror på att vi hamnar någon annanstans när vi dör, att själen övergår till något annat och att man inte bara försvinner. Hon tatuerade därför in två vingar på ryggen.
– Jag har känt mig så stark efter det, precis som att man har slutit cirkeln på något sätt.”

”Ellen är medveten om att hon har en pappa, men att han inte finns hos dem längre. De pratar om Jan dagligen och om någon frågar Ellen om hennes pappa förklarar hon att han bor i himmelen. Varje torsdagsförmiddag gör Anneli och Ellen en utflykt till kyrkogården för att hälsa på Jan. Det har de gjort varje vecka sedan han gick bort. Där fikar de, lägger en blomma och pratar lite. Ibland sjunger de en sång också, senast fick Ellen välja och då blev det Staffan-visan.”